2011, ett nytt år med nya möjligheter
Har varit barnvakt hos grannen just med syrran, bra att få lite pengar ibland (:
Och idag är det tydligen årets sista dag, omg... 2010 har gått fort. Känns lite som att jag har slösat bort ett helt år... Men nu ska det bli ändring på det!
Mina mål/nyårslöften är:
1. Träna mig till min drömkropp: Nicole Richies armar, smalare ben, en lättare jag heltenkelt.
2. Sundare matvanor
- Inga sötsaker bara ibland på helgarna
- Ingen lemonad
- Äta mer nötter och frön (: mm
3. Klara mig bra i skolan (:
det var några av alla mina mål... kan inte avslöja allt.
Jullov
resulterar i:
lägger in fler bilder senare.
Jag har firat jul i Hangö med släkten. Till julklapp fick jag lite allt möjligt, bland annat tre bitar till mitt armband (:
suddig bild, men jag är ingen proffsfotograf.
Passar bra med ett rött armband.
lägger in fler bilder senare.
Jag har firat jul i Hangö med släkten. Till julklapp fick jag lite allt möjligt, bland annat tre bitar till mitt armband (:
suddig bild, men jag är ingen proffsfotograf.
Passar bra med ett rött armband.
saknar det som var förut...
Känns som en flashback till vinter 2009... Vill tillbaka, göra på ett annat sätt. Saknar också min bästa vän från den tiden, trodde att jag skulle glömma allt efter en tid men minnena blir starkare för varje dag. Minns allting för bra... Vet inte vad jag vill, it sucks.
If I could fly...
I'd fly away for a little time.
Vårt vatten har varit avstängt två mornar i rad och annars också varit lite ur funktion igår. Redan det har kännts jobbigt, men om det är "jobbigt" har ju människorna i U-länderna ett j'vligt jobbigt liv. Det är inte så att jag inte har vetat att det är jätte dåliga förhållanden i U-länder men jag har bara börjat inse hur bra jag har det här i Finland. Och att klaga över att man måste cykla till skolan då det ösregnar, det är rätt så löjligt då man tänker på att det är många som inte ens har ett hem och är tvungna att sova ute i alla sorters väder.
Jag ska sträva till att klaga mindre över små saker och hjälpa andra människor mer år 2011.
För övrigt har jag just städat mitt rum, eller jag håller på, och ikväll ska jag ta det lugnt (: Imorgon ska jag på min kompis kalas !
Vårt vatten har varit avstängt två mornar i rad och annars också varit lite ur funktion igår. Redan det har kännts jobbigt, men om det är "jobbigt" har ju människorna i U-länderna ett j'vligt jobbigt liv. Det är inte så att jag inte har vetat att det är jätte dåliga förhållanden i U-länder men jag har bara börjat inse hur bra jag har det här i Finland. Och att klaga över att man måste cykla till skolan då det ösregnar, det är rätt så löjligt då man tänker på att det är många som inte ens har ett hem och är tvungna att sova ute i alla sorters väder.
Jag ska sträva till att klaga mindre över små saker och hjälpa andra människor mer år 2011.
För övrigt har jag just städat mitt rum, eller jag håller på, och ikväll ska jag ta det lugnt (: Imorgon ska jag på min kompis kalas !
Jag bjuder på mig själv...
SOMMAR 2008
SOMMAR 2009
SOMMAR 2010
Ja, man ändras med åren. Både utifrån och inifrån...
Avril Lavigne
När jag var åtta år fick jag en Avril Lavigne cd av min kusin, jag diggade henne då, jag diggar henne ännu...
Eller jag gillar hennes äldre låtar, de senaste är jag inte så förtjust i...
Hennes musik har varit som en slags medecin för mig då jag varit deppad. Lika ofta har jag också hört på henne då jag har varit glad.
Annan musik som jag gillar är Linkin Park ♥ Deras musik är typ min drog...
Ett tag gillade jag Britney Spears jätte mycket... Lite mobbat av mig själv... (:
I'm my own worst enemy...
I just realized that...
Har vart i skolan idag, kom hem åt mellan mål och gjorde läxor...and that's about it...
Jaa... jag hade hälsogranskning också... jag är 157 cm lång...ehm "lång"...
I kväll har jag ledar möte...
intressant.
Har vart i skolan idag, kom hem åt mellan mål och gjorde läxor...and that's about it...
Jaa... jag hade hälsogranskning också... jag är 157 cm lång...ehm "lång"...
I kväll har jag ledar möte...
intressant.
Off to the skoog :D
Ska på hajk idag med mina scoutisar (; Ska bli kul, men kommer säkert att vara jätte sluut efter det...
ehm...I'm sorry...
Jag lovade ju att lägga upp lite bilder...meen gissa vem som inte har hunnit fota... joo jag.... Men dom kommer när domm kommer...
Sitter och tar det lugnt, hör på Linkin Park och är nöjd över att ha hjälpt båden min syrra och min granne med frisyrer inför självständighetsbalen i deras skola. Jag hjälpte också mamma med att damma sängkläderna, så jag är värd lite egen tid nu (:
Igår var jag med "R" på kvällen, det var kul (: Han kom hit till mitt, snacka om att jag var nervös för vad mamma och pappa skulle hitta på!
Nu har jag även hunnit tänka och rensa mitt huvud ordentligt, och jag har kommit fram till att jag tänker skriva ett lågt inlägg...få se vad det blir av det (:
För ungefär ett år sedan var mitt liv rent ut sagt ett helvete, jag mådde så otroligt dåligt. Jag har länge och ofta funderat på hur allt började, varför jag blev deprimerad, för ja, jag var deprimerad så in i *******, jag ville inget annat än att dö.
Nu, då bitarna i mitt hjärta håller på att falla på plats igen börjar jag förstå och se hur det hela gick till.
Jag gick i åttan eller kanske på sjuan, jag var mest med R och J och ibland M... Men jag visste aldrig hur jag skulle bete mig då M var med... Jag var tvungen att vara någon annan än mig själv, jag var tvungen att vara "tuff" för att smälta in. Jag tror inte att man tar skada av att spela någon annan än man själv är en gång, men om det blir som i mitt fall att man måste spela varenda lilla minut då någon annan är i ens närhet, och vara tvungen att akta sig för man gör, då tar man skada av det.
Och att på samma gång försöka gömma allt psykiskt illamående för dem man älskar och dra på sig sitt "happy face" det är så jobbigt, jag tänker tillbaka på kvällarna då jag satt i mitt rum, tryckte min rygg mot väggen och grät. Jag ville berätta hur dåligt jag mådde, jag ville att andra skulle se vad dom gjorde med mig. Jag ville att min smärta skulle synas, så jag skar mig på armen, bara lite...några små drag med min fällkniv. Det kändes så bra just då. Men nästa dag då jag skulle till skolan kände jag mig äcklig, oren det kändes pinsamt, hur kunde jag göra så, vad tänkte jag, vem vill vara en "attention whore". Så jag var väldigt noga med att gömma mina små skråmor. Samtidigt som jag hade det jobbigt i skolan med mina vänner var jag oftast ensam på fritiden, jag kände mig bortglömd av min bästa vän, som jag brukade vara med varje dag.
Någonstans inom mig själv visste jag säkert att det var det som var felet, min enda riktiga vän, hon som jag kunde berätta allt för, hade bytt ut mig mot nya vänner. Jag kunde inte acceptera det... Det var först då min mamma sa det åt mig som jag verkligen förstod. Det att min familj märkte att jag mådde dåligt känns jätte jobbigt nu efteråt, jag satt i princip i köket och grät varje dag min mamma kom hem, min syster fick se allt detta utan att veta vad hon skulle göra... Så jag började skada mig själv mer och mer för att jag kände mig så skyldig...
En kväll skickade jag ett sms till min bästa vän och berättade att jag skulle sluta umgås med henne... Det var det jobbigaste jag någonsin gjort... Endast tanken på det får mig att gråta... Jag ville straffa mig själv så jag "ristade" in en del av en låt text på armen... Den kvällen grät jag mig till sömns. I skolan var det jobbigt att bara se på andra och att se min föredetta bästa vän. Före jag cyklade hem gick jag på toa och det kändes så rätt att klottra så jag tog min bläckpenna och skrev min lilla del av låttexten på pappershållaren.Det var så skönt! Little miss perfect had gone wild...
Någonstans här emellan talade jag med kuratorn också. Det var otroligt jobbigt, men på samma gång skönt.
Det har hänt mycket mer men poängen är att jag faktiskt mår bra igen. Jag var rädd då jag tänkte på lycka, jag får inte vara lycklig, jag är så elak... Det har tagit länge för mig att släppa den tanken, vissa dagar kommer den tillbaka. Men jag har fått upp kontakten med min vän igen, nyligen. Jag var så otroligt nervös, vi hade bestämt oss at gå på gym tillsammans. Jag kunde inte sova på flera nätter, jag var så nervös, jag var så rädd att få mitt hjärta krossat igen. Men det gick bra, jag hade kul! När jag kom hem den kvällen var jag gladare än jag varit på flera år. Jag är ännu innerligt glad att hon vill prata med mig, vara med mig, ja att hon förlåtit mig. Fast vi inte är med varandra ofta så är det skönt att veta att hon finns och att jag kan vända mig till henne om det behövs, vår vänskap kommer säkert inte att bli den samma som förr men jag är så lättad!
Jag slutar med ett citat av min mamma "duka av bordet så att du kan duka på det igen"
då det var som värst...
Sitter och tar det lugnt, hör på Linkin Park och är nöjd över att ha hjälpt båden min syrra och min granne med frisyrer inför självständighetsbalen i deras skola. Jag hjälpte också mamma med att damma sängkläderna, så jag är värd lite egen tid nu (:
Igår var jag med "R" på kvällen, det var kul (: Han kom hit till mitt, snacka om att jag var nervös för vad mamma och pappa skulle hitta på!
Nu har jag även hunnit tänka och rensa mitt huvud ordentligt, och jag har kommit fram till att jag tänker skriva ett lågt inlägg...få se vad det blir av det (:
För ungefär ett år sedan var mitt liv rent ut sagt ett helvete, jag mådde så otroligt dåligt. Jag har länge och ofta funderat på hur allt började, varför jag blev deprimerad, för ja, jag var deprimerad så in i *******, jag ville inget annat än att dö.
Nu, då bitarna i mitt hjärta håller på att falla på plats igen börjar jag förstå och se hur det hela gick till.
Jag gick i åttan eller kanske på sjuan, jag var mest med R och J och ibland M... Men jag visste aldrig hur jag skulle bete mig då M var med... Jag var tvungen att vara någon annan än mig själv, jag var tvungen att vara "tuff" för att smälta in. Jag tror inte att man tar skada av att spela någon annan än man själv är en gång, men om det blir som i mitt fall att man måste spela varenda lilla minut då någon annan är i ens närhet, och vara tvungen att akta sig för man gör, då tar man skada av det.
Och att på samma gång försöka gömma allt psykiskt illamående för dem man älskar och dra på sig sitt "happy face" det är så jobbigt, jag tänker tillbaka på kvällarna då jag satt i mitt rum, tryckte min rygg mot väggen och grät. Jag ville berätta hur dåligt jag mådde, jag ville att andra skulle se vad dom gjorde med mig. Jag ville att min smärta skulle synas, så jag skar mig på armen, bara lite...några små drag med min fällkniv. Det kändes så bra just då. Men nästa dag då jag skulle till skolan kände jag mig äcklig, oren det kändes pinsamt, hur kunde jag göra så, vad tänkte jag, vem vill vara en "attention whore". Så jag var väldigt noga med att gömma mina små skråmor. Samtidigt som jag hade det jobbigt i skolan med mina vänner var jag oftast ensam på fritiden, jag kände mig bortglömd av min bästa vän, som jag brukade vara med varje dag.
Någonstans inom mig själv visste jag säkert att det var det som var felet, min enda riktiga vän, hon som jag kunde berätta allt för, hade bytt ut mig mot nya vänner. Jag kunde inte acceptera det... Det var först då min mamma sa det åt mig som jag verkligen förstod. Det att min familj märkte att jag mådde dåligt känns jätte jobbigt nu efteråt, jag satt i princip i köket och grät varje dag min mamma kom hem, min syster fick se allt detta utan att veta vad hon skulle göra... Så jag började skada mig själv mer och mer för att jag kände mig så skyldig...
En kväll skickade jag ett sms till min bästa vän och berättade att jag skulle sluta umgås med henne... Det var det jobbigaste jag någonsin gjort... Endast tanken på det får mig att gråta... Jag ville straffa mig själv så jag "ristade" in en del av en låt text på armen... Den kvällen grät jag mig till sömns. I skolan var det jobbigt att bara se på andra och att se min föredetta bästa vän. Före jag cyklade hem gick jag på toa och det kändes så rätt att klottra så jag tog min bläckpenna och skrev min lilla del av låttexten på pappershållaren.Det var så skönt! Little miss perfect had gone wild...
Någonstans här emellan talade jag med kuratorn också. Det var otroligt jobbigt, men på samma gång skönt.
Det har hänt mycket mer men poängen är att jag faktiskt mår bra igen. Jag var rädd då jag tänkte på lycka, jag får inte vara lycklig, jag är så elak... Det har tagit länge för mig att släppa den tanken, vissa dagar kommer den tillbaka. Men jag har fått upp kontakten med min vän igen, nyligen. Jag var så otroligt nervös, vi hade bestämt oss at gå på gym tillsammans. Jag kunde inte sova på flera nätter, jag var så nervös, jag var så rädd att få mitt hjärta krossat igen. Men det gick bra, jag hade kul! När jag kom hem den kvällen var jag gladare än jag varit på flera år. Jag är ännu innerligt glad att hon vill prata med mig, vara med mig, ja att hon förlåtit mig. Fast vi inte är med varandra ofta så är det skönt att veta att hon finns och att jag kan vända mig till henne om det behövs, vår vänskap kommer säkert inte att bli den samma som förr men jag är så lättad!
Jag slutar med ett citat av min mamma "duka av bordet så att du kan duka på det igen"
då det var som värst...
Wednesday...
Okej... mina rubriker har inte varit dom mest påhittiga på sistonet...Men whatever.
Jag ska på scout möte idag och vi ska planera hajk och julfest... (: Före det ska jag och äta julgröt med familjen till Aspegrensträdgård...
28 december 2009...
lägger in en bild imorron på hur det ser ut i år... (:
Jag ska på scout möte idag och vi ska planera hajk och julfest... (: Före det ska jag och äta julgröt med familjen till Aspegrensträdgård...
28 december 2009...
lägger in en bild imorron på hur det ser ut i år... (:
